skärpa

skärpa


substantiv

  1. skärpa; skärpa; skarphet: synens skärpa; sinnes skärpa.

substantiv

  1. skarphet eller skärpa, speciellt i syn eller tanke
  2. ögats förmåga att se fina detaljer, mätt genom att bestämma den finaste detalj som just kan upptäckas
n.

tidigt 15c., från mellanfranska acuité (16c.) eller direkt från medeltida latin acuitatem (nominativ acuitas) “skärpa”, från latin acuere “att skärpa”, besläktad med acus “nål”, acuere “att skärpa”, från PIE-rot *ak- “stiga till en punkt, var skarp” (se frän).

n.

  1. Skärpa, klarhet och distinkt i uppfattning eller syn.